I hela mitt liv har jag kämpat för att vara någon som folk kunnat vara stolt över, har kämpat för att kunna vara stolt över mig själv. Har så länge jag kan minnas haft en enorm press på att kunna prestera, oavsett om det handlat om skola,vänner eller jobb. Och med åren så har det bara förvärrats. Varje dag är en daglig kamp om att inte känna sig misslyckad. 

Jag har kommit så jävla långt. Klarat allt som jag tagit mig för, allt från prov,tävlingar och praktikplatser, till jobb. Men det har aldrig  varit tillräckligt. Jag har aldrig varit perfekt. 3 fel på ett prov, vann aldrig tävlingarna, haft hemlängtan och jag har inget fast jobb. Jag har alltid varit så nära och ändå känns det som om jag snubblar på målsnöret...

Jag gick ut skolan med grymma betyg, jag har fått bra omdömen från jobben jag haft, har en fantastisk pojkvän som älskar mig för den jag är, har en familj som stöttar mig i varje beslut jag tar, jag har pengar på kontot och massa materiella saker. Jag behöver inte fly från krig eller sova ute på gatan, så varför känns livet som en sån jävla motgång?

Jag har det inte dåligt för fem öre. Men ändå gråter jag mig själv till sömns om nätterna och jobbar arslet av mig för att bevisa något. 

" Det är okej att misslyckas och framgång är inte allt ", jadu... Det stämmer fan att saker är lättare sagt än gjort.

Jag vet inte vad grunden till allt egentligen är. Om det enbart beror på dålig självkänsla eller om det finns en djupare anledning. Jag vill tro att det handlar om min känsla av rädsla för att svika människor. Att jag alltid vill göra andra nöjda, för då kanske de stannar kvar lite längre i ens liv. Att om du aldrig gör någon besviken så ger du aldrig människor en anledning att gå. Men innerst inne så vet jag att det inte är så, för folk kommer alltid lämna dig. Vissa kommer göra det för att du gjort något fel och andra kommer göra det utan någon speciell anledning, utan enbart pga att det är så livet ser ut. " People always leave".

Hej jag heter Malin och saknar förtroende att tro på mig själv. Lider av en brist på självkänsla och förmågan att förstå att det är okej att bara leva i nuet och att jorden inte går under bara för att man inte är bäst på allt. Vad heter du?