STRONGER

Återigen så har livet kommit emellan. Vilket kanske är bra,för det måste ju betyda att man kanske inte har ett tillräckligt stort behov av att lätta på hjärtat.
 
Så vad har hänt sedan sist egentligen?
 
I januari så bar det av till Fuerteventura med familjen under 1 vecka för att fira mamma som fyllde 50, var en trevlig och välbehövlig semester. Efter semester så började allvaret och jag har sedan dess jobbat heltid. Varit många månader med turbulens eftersom det krävts uppbyggnad med rutiner och upplärning, men det känns mycket bättre i dagsläget. Fått ett levbart schema och redan efter 6 månader så har jag lyckats klättra yrkesmässigt, vilket innebär att jag är fruktansvärt stolt över mig själv.
 
En annan rolig och spännande händelse är att jag numera bär en ring på mitt finger och är förlovad med mannen i mitt liv. Känns så fruktansvärt bra att livet går framåt och att det gör de med honom vid sin sida. Det är det här som kallas att leva på riktigt.
 
För övrigt så kör vi nästa vecka på en favorit i repris och åker på Defqon.1 i år igen. Så sjukt taggad efter att förra året bjöd på världens bästa midsommarhelg. Senare i sommar blir det också Dominator, vilket känns otroligt spännande. Planerar även på att göra ett besök till Hälleforsnäs och hälsa på syster och hennes man. Mer än så är inte sommaren planerad, men jag slår vad om att den kommer bli riktigt bra.
 
Bild från förra årets Defqon.1