Det spårar ur lite.

Vad gör man när livet inte känns meningsfullt?
Jag menar vi födds, vi skaffar utbildning, flyttar hemifrån, jobb, blir kära, får barn, gifter sig kanske osv. Och längs vägen gör vi saker/det händer saker som formar oss som människor. Vi möter nya människor, skapar minnen och livet rullar på. Glädje, sorg, besvikelser, äventyr, ja du skulle kunna skriva massa ord som beskriver livet. Men faktum är att det finns även ett till starkt ord om livet, döden. Vi lever för att sen dö, hur hemskt låter inte det egentligen? Men faktum är att det faktiskt är sant.

Och nej, jag har inte "minskad aptit på livet".
Har inte ett dåligt liv, även om det varit/är väldigt tufft.
Har underbara människor i min omgivning, som jag är så tacksamma för och som jag verkligen älskar.

Jag har klarat av 13 år i skolan och gick ut gymnasiet med riktigt bra betyg och närvaro. Jag har tävlat och kommit trea i gymnasie SM. Jag har jobbat 2 somrar på samma ställe och nu min tredje sommar så sommarjobbar jag på ett helt nytt ställe som jag är riktigt pepp på att jobba. Jag har tagit körkort. Jag har läst juridik och hoppas på att snart ha en godkänd tenta och vara klar med den kursen. 

Jag har inget fast jobb, hösten efter studenten pluggade jag juridik, våren har jag fortsatt plugga juridik och läst en intensivkurs för körkort, och nu gör jag inte ett piss i väntan på att sommarjobba. Jag bor ännu hemma trots att jag snart är 20 år och har inte en aning om vad jag vill göra i framtiden. Men är jag verkligen misslyckad? Jag är inte lika bra som andra just nu som fått jobb och flyttat hemifrån, men jag har gjort och klarat av så mycket i livet att det kanske väger upp mitt "misslyckande".

Men vad gör man när livet inte känns meningsfullt?
- Du kommer Ihåg allt bra du gjort, allt du lyckats med.
- Du tänker på människorna du älskar.
- Du påminner dig själv att vi alla ska dö någon gång, men den gången är inte nu, så lev medan du kan.
Ja det här inlägget är helt osammanhängande och förvirrande, men ibland behöver man bara skriva och inte bry sig så mycket om slutresultatet.