Efter tre dagars jobb så sitter jag nu på bussen påväg till Stockholm för att sen åka vidare till syster och svåger. Blir skönt att komma bort och hålla sig sysselsatt.

Med musiken i öronen och tittandet ut från bussfönstret så är det svårt att inte låta tankarna vandra iväg. Vad håller jag på med egentligen? När är det dags för mig att växa upp och ta tag i mitt liv?

Alltid sagt att jag tvingades bli vuxen snabbt pga omständigheterna, men växte jag egentligen upp eller var det bara något jag inbillat mig?

Känner mig vilsen och vet inte vart jag är påväg eller vad jag vill. Försöker inbilla mig att jag anstränger mig och har kommit långt, när sanningen är att jag egentligen måste kämpa mer för att det faktiskt ska stämma. Bra där Malin, fortsätt låtsas att du är minst lika bra som alla andra.