Jag vill bara sova, ska det vara för mycket begärt? Vänder och vrider på mig utan resultat. Även om jag är trött så går det bara inte, enda som funkar är tabletter och det kan man inte direkt leva på varje natt.

Tankarna smyger sig fram ju mer jag försöker koppla bort dem. Känner mig oerhört misslyckad. Det går bra för folk runt omkring och trots att jag kämpar så kommer jag ingenstans. Varje person som tar ett steg framåt, så känns det som jag tvingas ett steg bakåt. Vad ska jag göra liksom?

Jag är inte ensam, men att inte ha någon som förstår vad man går igenom är nästan samma sak som om man vore ensam. Döm mig inte, förstå mig. Se mig.