1 dygn,24 timmar,men 1000 känslor.

 

För 5 år sen så var det som att jag fick ett slag i magen,

tappade andan och marken under mig bara försvann.

 

Igår så var det som om samma sak hände igen.

Jag tappade andan och det kändes som om min värld rasade samman.

Men jag hade fel, och det finns inga ord som kan beskriva min

glädje över att jag hade fel.

 

För när man en gång förlorat någon så förstår man,

att det är det värsta som någonsin kan hända.

 

Jag är fortfarande rädd, trots att olyckan redan har hänt

och trots att ingen större skada är skedd.

 Och allt hade ju kunnat vara mycket värre.

Har du någonsin älskat någon så mycket att det gör ont i hjärtat?

Har du någonsin varit med någon som får dig att känna dig hel?

Har du någonsin haft någon som betyder så mycket att du skulle ta en kula för honom/henne?

Tänk att du för ett kort ögonblick tror att något riktigt allvarligt har hänt och att du kan förlora honom/henne.Så ja, jag är fortfarande rädd,för att för några minuter, så upplevde jag liknande känslor som jag kände för 5 år sedan.