Blandade känslor och en klump i magen
Snart sitter jag där på båten igen, men inte för att jobba som jag vanligtvis gör,utan denna gång lämnar jag min trygghet av båten och intar fastlandets landskap. Och trots att jag gjort det tusen gånger om så är det inte samma sak denna gång.
Under tre år har jag aldrig varit borta därifrån i nästan 5 månader, under tre år har jag aldrig åkt för att bara träffa systern min. Borde jag bry? Nej säger alla, ja säger jag. För vissa känslor svalnar aldrig och alla minnen kommer alltid att bestå.
Jag vill inte minnas allt som jag släppte taget om. Men allt händer av en anledning och det kommer alltid finnas demoner som man måste möta.
Vi alla är vanedjur. Vi har våra mönster och de är svåra att bryta. Men jag valde att satsa, och gör man inte det så kan man aldrig vinna.
