Att släppa taget är inte detsamma som att glömma. För glömma det kommer jag aldrig att göra. La ner all min tid, energi och pengar på att få de att funka, men livet och känslor går inte att planera. Att gå vidare, innebär inte att allt är över, det innebär bara att man väljer att satsa på sig själv. Att älska någon, av hela sitt hjärta, men att ändå känna tomhet, det gör så jävla ont, det bryter sakta men säkert ner en till grunden.

Planerade aldrig att det skulle bli såhär, men livet är en berg och dalbana som jag tänkte hoppas av, men någonstans på vägen så hittade jag charmen med det hela. Jag förstår mitt egna värde och insåg att jag förtjänar och vill ha mer. Och det är något som jag önskar att alla människor gjorde, ser sitt eget värde.

Vi kämpade väl men någonstans så ville vi det inte tillräckligt mycket. Och det betyder inte att känslorna dog ut eller att något varit en lögn. Samtidigt som jag fann mig själv så fann även kärleken mig, och det är något som jag inte vill eller kan be om ursäkt för.

Livet går inte i repris, så vi måste börja leva.