Många minnen har väckts till liv, både bra och dåliga.

Men mest av allt så har det väckts massor utav känslor.

Och störst av allt är denna känsla: Tacksamhet.

 

Jag är så jävla tacksam över den otroliga syster som jag har, min kämpe och förebild.

Ens föräldrar måste älska sina barn,oavsett vad. Men den här tjejen, hon är för mig otrolig. Ett litet barn som älskade mig innan hon ens träffat mig. (Trots att hon inte riktigt gillade mig när jag faktiskt väl fötts). Under min barndom så kunde hon var genomjävlig mot mig, men det hör väl faktiskt till också. Och hon har gottgjort alla de gångerna, tusen gånger om. Hon har alltid varit min allra största klippa, trots att hon flyttade 33 mil bort. Och även om vi inte pratar varje dag, så är hon ännu min allra bästa vän och jag älskar henne från botten av mitt hjärta.

Så all tacksamhet till denna underbara tjej.

 

Sen har jag en enorm tacksam till mina två fantastiska föräldrar. Ingen är perfekt, ingen är felfri. Och det har varit många tuffa år. Men dessa två människorna, kommer alltid vara världens bästa föräldrar enligt mig. Det spelar ingen roll vad man får höra om andras föräldrar, mina föräldrar kommer alltid toppa dina. (Iallafall i mina ögon) Trots att jag varit skiljsmässobarn så hade jag en riktigt bra barndom. Och för det så är det all heder till mina föräldrar, för att jag kan tänka tillbaka och komma ihåg riktigt bra minnen. Jag förstår att det inte kan ha varit lätt att uppfostra två barn på olika håll, speciellt för pappa. Så det är en väldigt stor heder till pappa som fick uppfostra två döttrar helt själv, varannan vecka i flera år. Och de senaste åren har jag mycket att tacka mamma för. Att du har stått ut med mig och alla mina hormoner när det handlat om brutna förhållanden till falska människor. Du har gjort bra ifrån dig, sträck på dig. Jag säger nog inte detta tillräckligt ofta, men jag älskar er båda.

 

Sist men inte minst, så har jag en stor tacksamhet till alla de människor som haft förtroende för mig och som har gett mig en chans. Alla de som tagit sin tid till att ge mig tid. Jag har utvecklats enormt mycket de senaste åren och har blivit en väldigt social person. Träffar gärna nya människor. Men jag är däremot inte mycket för att öppna upp mig och berätta saker. Det tar tid att verkligen få lära känna mig för den jag verkligen är. Därför vill jag tacka alla de människor som gett mig den tiden, som gett mig en chans släppa in dem i mitt liv. Lots of love to you guys, you rock!