Medan kvällens sena timmar passerar, 

sitter jag på bussen till Stockholm.

 

Musiken strömmar i hörlurarna,

blixtar visar sig utanför bussfönstret,

och hur mycket jag än kämpar,

så leder sig tankarna till "min" Thunderbuddie

och hur lätt det vore att hoppa på tåget när jag är framme och åka dit. Men ingen vet bättre än jag att det alternativet inte existerar.

 

Inte långt kvar, och väl framme väntar någon som lär få en bamsekram. Dessa två dagar lär bli grymma.